Ensamarbete. Regler, risker och rätt skyddsåtgärder

Vad räknas som ensamarbete?

Ensamarbete definieras som arbete som utförs i fysisk eller social isolering från andra människor. Det innebär att arbetstagaren inte har möjlighet att få omedelbar hjälp från en kollega vid en olycka, ett hot eller en plötslig sjukdom. Det handlar alltså inte bara om att vara ensam i en byggnad. Utan om att inte ha tillgång till snabb hjälp när den behövs.

Ensamarbete är vanligare än många tror och förekommer i en lång rad branscher och yrken. Bland de yrkesgrupper där ensamarbete är särskilt vanligt finns:

• Hemtjänstpersonal som besöker brukare ensamma i deras hem, ofta under kvällar och nätter
• Nattvakter och väktare som bevakar fastigheter och områden utan kollegor i närheten
• Fastighetsskötare som arbetar i pannrum, på tak och i källare utan tillsyn
• Budbärare och chaufförer som rör sig ensamma i trafiken och levererar till okända adresser
• Socialsekreterare som gör hembesök hos klienter i potentiellt hotfulla situationer
• Beredskapspersonal som rycker ut ensamma vid larm utanför ordinarie arbetstid
• Lantbrukare och skogsarbetare som arbetar på avlägsna platser utan mobilnätstäckning

Gemensamt för alla dessa grupper är att de saknar omedelbar tillgång till hjälp om något händer. Det är just denna sårbarhet som gör att lagstiftaren ställer särskilda krav på arbetsgivare som har ensamarbetande personal.

Lagstiftning och föreskrifter

Sveriges reglering av ensamarbete bygger på två centrala regelverk: Arbetsmiljölagen (AML) och Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:2 om ensamarbete. Tillsammans skapar de ett tydligt ramverk för arbetsgivarens skyldigheter.

Arbetsmiljölagen (AML) kap. 3

Arbetsmiljölagen slår fast det övergripande ansvaret: arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Detta gäller i allra högsta grad vid ensamarbete, där konsekvenserna av en incident kan förvärras avsevärt av att hjälp inte finns omedelbart tillgänglig.

Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt skall därvid vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs.

— Arbetsmiljölagen 3 kap. 2 §

AFS 2023:2. Föreskrifter om ensamarbete

Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:2 reglerar specifikt ensamarbete. Föreskriften gäller arbete där arbetstagaren inte har omedelbar tillgång till en annan person som kan hjälpa vid en olycka eller akut situation. De viktigaste kraven inkluderar:

• Arbetsgivaren ska utreda riskerna med ensamarbetet
• Ensamarbete ska inte förekomma om riskbedömningen visar att det medför påtaglig fara för liv eller hälsa
• Arbetsgivaren ska ordna tillfredsställande kommunikation mellan arbetstagaren och andra personer
• Det ska finnas rutiner för regelbunden tillsyn av den ensamarbetande

Arbete som innebär påtaglig fara för liv eller hälsa får inte utföras som ensamarbete.

— AFS 2023:2, 3 §

Det är viktigt att förstå att föreskriften inte förbjuder ensamarbete generellt. Men den kräver att arbetsgivaren gör en noggrann bedömning och vidtar de åtgärder som krävs för att göra arbetet säkert.

Riskbedömning vid ensamarbete

En grundlig riskbedömning är utgångspunkten för allt säkerhetsarbete kring ensamarbete. Utan en systematisk kartläggning av riskerna går det inte att avgöra vilka skyddsåtgärder som behövs. Riskbedömningen bör genomföras som en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM) och dokumenteras noggrant.

Metodik för riskbedömning

En effektiv riskbedömning för ensamarbete bör följa en strukturerad metodik:

1. Identifiera ensamarbetssituationer Kartlägg alla tillfällen i verksamheten där medarbetare arbetar ensamma. Inkludera både planerat ensamarbete och situationer som uppstår oförutsett.
2. Identifiera faror För varje situation, identifiera vilka faror som finns: hot och våld, fallrisker, maskinrelaterade risker, kemiska risker, medicinsk nödsituation med mera.
3. Bedöm sannolikhet och konsekvens Uppskatta hur sannolikt det är att varje fara leder till en incident, och hur allvarliga konsekvenserna kan bli om det sker.
4. Prioritera åtgärder Fokusera på de risker som har högst kombinerad sannolikhet och konsekvens. Eliminera risker om möjligt, annars minimera dem med skyddsåtgärder.
5. Dokumentera och följ upp All riskbedömning ska dokumenteras skriftligt. Gör regelbundna uppföljningar och uppdatera bedömningen när förhållanden förändras.

Involvera alltid de medarbetare som faktiskt utför ensamarbete i riskbedömningen. De har den bästa kunskapen om vilka risker som finns i praktiken och vilka situationer som upplevs som otrygga.

Vanliga risker vid ensamarbete

Riskerna vid ensamarbete varierar beroende på yrke och arbetsmiljö, men det finns flera kategorier som är genomgående:

Hot och våld

Personal som arbetar ensamma med klienter, brukare eller allmänhet löper en förhöjd risk att utsättas för hot och våld. Det gäller bland annat socialsekreterare på hembesök, hemtjänstpersonal, kassapersonal på kvällstid och väktare. Avsaknaden av kollegor i närheten kan uppmuntra förövare och försvåra situationen för den utsatta.

Olyckor och skador

En arbetstagare som råkar ut för en olycka under ensamarbete. Till exempel ett fall, en klämskada eller exponering för kemiska ämnen. Kan inte räkna med omedelbar hjälp. Tiden mellan olyckan och att hjälp anländer kan bli avsevärt längre, vilket kan leda till allvarligare skador eller i värsta fall dödsfall.

Plötslig ohälsa

Även utan yttre händelser kan en ensamarbetare drabbas av plötslig ohälsa. En hjärtattack, ett epileptiskt anfall eller en diabetisk chock. Utan kollegor som kan upptäcka situationen och larma kan det dröja kritiskt lång tid innan medicinsk hjälp kallas in.

Psykisk ohälsa och isolering

Långvarigt ensamarbete kan också leda till psykisk ohälsa. Social isolering, känsla av utsatthet och stress över att inte ha stöd av kollegor kan över tid bidra till ångest, nedstämdhet och utbrändhet. Detta är en risk som ofta underskattas i riskbedömningar.

Skyddsåtgärder och tekniska lösningar

När riskbedömningen är genomförd ska arbetsgivaren vidta de skyddsåtgärder som krävs för att göra ensamarbetet så säkert som möjligt. De mest effektiva åtgärderna kombinerar organisatoriska rutiner med tekniska lösningar.

Personlarm med GPS

Ett modernt personlarm med GPS-positionering är den enskilt viktigaste tekniska skyddsåtgärden för ensamarbetare. Med ett personlarm kan medarbetaren snabbt larma vid en hotfull situation eller olycka, och larmcentralen kan omedelbart se var personen befinner sig. Läs mer om hur personlarm med GPS fungerar.

Personsäkerhetsgruppen erbjuder flera modeller anpassade för ensamarbete:

• EON Diskret klockformat, perfekt för personal som inte vill att larmet syns, exempelvis socialsekreterare
• NEO Kompakt med automatiskt fallarm. Idealt för hemtjänstpersonal och ensamarbetare som rör sig mycket
• ONE Robust konstruktion för tuffa miljöer som industri och bygg

Incheckningssystem

Ett incheckningssystem innebär att den ensamarbetande regelbundet registrerar sig. Antingen manuellt eller automatiskt. För att bekräfta att allt är i sin ordning. Om en incheckning uteblir utlöses automatiskt ett larm. Detta fungerar som ett komplement till personlarm och fångar upp situationer där medarbetaren inte har möjlighet att aktivera larmet själv.

Tillsynsronder och kontaktperson

Fysiska tillsynsronder och utsedda kontaktpersoner som ringer eller besöker den ensamarbetande med bestämda intervall skapar ytterligare ett säkerhetsnät. Det ger dessutom en social kontakt som motverkar isolering.

Rutiner och kommunikation

Tydliga rutiner för ensamarbete. Inklusive rapportering av arbetspass, resvägar och kontaktuppgifter. Utgör grunden. Alla inblandade ska veta vem som arbetar ensam, var och när, samt hur de ska agera vid en incident.

Implementera en policy för ensamarbete

En formell policy för ensamarbete samlar alla riktlinjer, rutiner och ansvarsfördelningar i ett enda dokument. Det ger tydlighet för alla. Från ledningen till den enskilde medarbetaren. Här är en steg-för-steg-guide för att ta fram en policy:

1. Definiera omfattningen Ange vilka roller, avdelningar och situationer som omfattas av policyn. Lista alla identifierade ensamarbetssituationer.
2. Beskriv riskbedömningsprocessen Dokumentera hur och hur ofta riskbedömningar ska genomföras, vem som ansvarar och hur resultaten ska dokumenteras.
3. Specificera skyddsåtgärder Ange vilka tekniska och organisatoriska åtgärder som ska tillämpas, exempelvis personlarm med GPS, incheckningssystem och tillsynsrutiner.
4. Fastställ ansvarsfördelning Klargör vem som ansvarar för vad: arbetsgivaren, chefen, skyddsombudet och den enskilde medarbetaren.
5. Definiera utbildningskrav Ange vilken utbildning som krävs innan ensamarbete får utföras, och hur ofta repetitionsutbildning ska ges.
6. Beskriv larmkedjan Dokumentera exakt vad som ska hända när ett larm utlöses: vem kontaktas, i vilken ordning, och vilka åtgärder vidtas.
7. Planera uppföljning Bestäm hur ofta policyn ska revideras och hur avvikelser och incidenter ska rapporteras och hanteras.

En policy är bara så bra som dess implementering. Säkerställ att alla berörda medarbetare har tagit del av policyn, att de har fått relevant utbildning och att rutinerna följs i praktiken. Genomför regelbundna uppföljningar för att identifiera förbättringsområden.

Behöver ni hjälp att ta fram en ensamarbetspolicy eller implementera tekniska skyddsåtgärder som personlarm med GPS? Personsäkerhetsgruppen erbjuder rådgivning, utrustning och utbildning. En komplett lösning för att skydda era ensamarbetare.